Mitt första inlägg här på ett tag, efter bland annat en jobbig datorkrasch med hundratals förlorade bilder som följd.
Till skillnad från andra kan jag dock inte skylla oproduktiviteten på jul och nyår, eftersom vi inte firar det här i Kina. Denna julafton var faktiskt den första någonsin som jag inte fick en enda julklapp, innan min granne kom över med en påse friterad potatis en kvart innan midnatt.
Men trots avsaknaden av julhandel och nyårsfirande, så har den kinesiska konsumtionen fortsatt att stiga de senaste månaderna. Under november ökade försäljningen i detaljhandeln hela 13,7 procent jämfört med samma månad året innan.
Det följer trenden att försäljningen i kinesisk detaljhandel de senaste åren stigit betydligt fortare än landets ekonomiska tillväxt. Åren 2010-2013 har detaljhandeln på årsbasis här ökat med 15,1 procent i snitt, med ett rekord på 19,9 procent i januari 2011.
Även för 2013 kommer ökningen vara över 13 procent, trots att ekonomin i fjol bara växte med cirka 7,5 procent, vilket är den lägsta BNP-ökningen sedan 1999.
Faktum är att detaljhandeln inte bara växer snabbare än ekonomin, utan även snabbare än såväl industritillverkning som export. Investeringar i fasta tillgångar ökade förvisso med cirka 30 procent under 2013, men det var en mindre ökning än förväntat, samtidigt som detaljhandeln ökade mer än förutspått.
Därmed har resultaten av den ekonomiska omställning som Kina tvingas planerar göra redan börjat märkas av.
Som jag tidigare nämnt här på Finansliv, så har Kinas ekonomi allt sedan finanskrisen 2008 utgjorts till över 70 procent statliga investeringar, och än i dag står konsumtionen för endast 35 procent av ekonomin. Det är nästan en hälften så låg andel som det globala snittet – som jämförelse är motsvarande andel i Sverige cirka 50 procent, och i USA över 70 procent.
De statliga investeringar som genom olika stimulanspaket säkrat tillväxten sedan 2008 kan inte pågå för gott; det kan inte heller den tvåsiffriga tillväxten. Det officiella målet för årets BNP-ökning i Kina var 7,5 procent. Nu ska snart målet sättas för 2014, och det kan komma att justeras ner till 7 procent.
Men många varnar för att omställningen från investeringar till konsumtion kan få tillväxten att sjunka ännu mer ändå. Michael Pettis, professor vid Peking University, tror på en kinesisk tillväxt i regionen 3-4 procent under det kommande årtiondet.
Dock ser inte Pettis detta som något negativt, utan något nödvändigt. Ur ett historiskt perspektiv jämför han Kina i dag med USA under det tidiga 1930-talet eller Brasilien i mitten av 1980. Då de statliga investeringarna avtar (för de måste avta, till slut har myndigheterna inte längre råd att investera) riskerar BNP att sjunka som en sten med arbetslöshet och kanske även social oro som följd.
Ju mer investeringar Kina hänger sig åt – och då i synnerhet de vanligt förekommande olönsamma eller överflödiga investeringarna – desto mer kostsam kommer den nödvändiga justeringen bort från statliga investeringar att bli.
Trots sin profetia om 3-4 procents tillväxt är Pettis positiv till Kinas ekonomi. Han menar att 7 procents tillväxt under det kommande årtiondet vore värre än 3-4 procent, eftersom det visar att myndigheterna bara skjuter de nödvändiga åtgärderna framför sig.
Om man istället ”lyckas” få ner tillväxten till 3-4 procent, menar Pettis, så har man skapat en tillväxt som kan hålla i längden, med konsumtionen som en minst lika viktig andel som de statliga investeringarna.
Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att en konsumtionen kommer fortsätta öka, även om den ekonomiska tillväxten avtar.
Vi tar det igen: Kinas tillväxtakt kommer sjunka, men samtidigt kommer detaljhandelns ökning fortsätta vara betydligt snabbare än BNP-ökningen. Det är istället minskade statliga investeringar som drar ner tillväxten.
Det är precis så här som landets nya ledare vill ha det, och därför de har genomfört eller planerar genomföra en rad reformer som sjukförsäkring, skattesänkningar och rätten för bönder att sälja sin mark.
I den pågående ekonomiska femårsplanen (2011-2015) räknar man med att detaljhandeln ska öka i snitt 14 procent årligen, alltså klart snabbare än BNP. Det ligger man i linje med redan nu, i och med ökning på över 15 procent såväl 2011 som 2012.
Detta är en utveckling som givetvis bådar gott för de konsumentföretag som på senare tid valt att satsa i Kina.